Endometrios är som en väg ingen vill vandra
“ Endometriosen gav symtom genast när mensen började. Det tog länge innan jag ens kunde misstänka att den häftiga värken och den rikliga blödningen kanske inte var normala. ”
”Bakslag och lidande, men också framsteg, uthållighet, kärlek och små stunder av njutning.”
Endometriosen gav symtom genast när mensen började. Det tog länge innan jag ens kunde misstänka att den häftiga värken och den rikliga blödningen kanske inte var normala. Jag började först använda p-piller när jag närmade mig myndighetsåldern, och jag minns att jag redan då för första gången hörde ”endometrios” på gynmottagningen, även om jag inte förstod ordet då eller fäste desto mer uppmärksamhet vid det.
I fyra år höll preventivmetoden pli på blödningarna och värken och gjorde uppehållen mellan mensblödningarna längre, tills smärtan mitt i allt kom dagligen. Utöver att menssymtomen då blev svårare, höll den mensliknande värken i sig dag ut och dag in. Värken gjorde mig rädd och jag började leta information på internet. Där stötte jag på en symtomförteckning för endometrios och något klickade till: kanske det är just det här jag har. Till en början uppsökte jag en gynekolog på en privat läkarcentral, men de dagliga symtomen stämplades som bara mensvärk. Jag lät mig inte nedslås utan uppsökte läkarvård på nytt efter en tid, den här gången vid min egen hälsocentral, där gynekologen konstaterade att misstanken om endometrios var befogad. I slutet av 2014 genomgick jag för första gången en titthålsoperation vid centralsjukhuset. Endometrios hittades och det var där och då min egen långa och slingrande behandlingsväg inleddes. Häremellan, från den första operationen till i dag, har det hänt en massa. En andra operation, tung medicinering, nervskador, följdsjukdomar till den kroniska värken och värkmediciner. Bakslag och lidande, men också framsteg, uthållighet, kärlek och små stunder av njutning.
Jag har bemötts på många sätt för min sjukdom. Spektret innefattar allt från misstänksamhet och nedlåtande bemötande till välvillig nyfikenhet och varm acceptans. En av de absolut svåraste sakerna med endometrios är enligt mig att det utifrån ofta är svårt att inse vad den som har sjukdomen genomgår, eftersom den inte är särskilt välkänd, trots att det handlar om en rätt allmän sjukdom. Andra svåra aspekter har för mig varit att acceptera sjukdomen och dess realiteter, aktivt främja min behandling själv och ta hand om min hälsa under perioder av utmattning. Stöd och förståelse har jag både behövt och fått av familj, nära vänner, Korento ry:s kamratstödsgrupp, min gynekolog och annan vårdpersonal. Också på min läroanstalt har förståelsen varit stor för min lite långsammare studietakt, vilket har motiverat mig ytterligare att slutföra studierna.
Endometriosen har lärt mig, eller snarare tvingat mig, att visa mig själv empati, ta ansvar för medicineringen och behandlingarna, och inse att man inte alltid kan planera sitt liv så exakt. Många planer har kullkastats och jag har tvingats erkänna för mig själv att saker ibland faktiskt måste ske på ens hälsas villkor och att det inte är något att känna skuld för. Ibland blir jag bara så trött och då är det okej att vila. Andra gånger orkar jag mer och då kan jag köra på för fullt tills orken tryter. Min inställning till sjukdomen är fortfarande långt ifrån total acceptans och välvilja, men lite i taget lär jag mig att förhålla mig bättre till olika saker, också det svåra. Endometrios är som en väg ingen vill vandra, men som var och en ändå försöker klara av även om det kräver att man bara biter ihop och håller ut.
Jag vill gärna uppmuntra andra att ansluta sig till Korento ry:s kamratstödsgrupp. Kamratstödsgruppen ger kunskap, förståelse och acceptans av ens egna erfarenheter, oavsett om det gäller lindriga symtom eller tunga behandlingar. Jag skulle också uppmuntra alla att låta undersöka märkliga symtom som hänger ihop med menscykeln. Med eller utan diagnos är det bra att söka svar om symtomen ger besvär i vardagen och stämmer in på beskrivningen av de symtom som endometrios kan ge upphov till. Rätt behandling och uppföljning utifrån de individuella symtomen är det enda som hjälper. Det är därför jag tycker det är viktigt att ta hand om sin egen hälsa såväl psykiskt som fysiskt och uppsöka en vårdinstans som förmår hjälpa. För alla som misstänker sig ha eller vet att de lider av endometrios: ge inte upp, varje morgon är en ny möjlighet!
‹ Tillbaka till berättelserna