Anatomi

Yttre anatomi

De yttre kvinnliga könsorganen, vulvan, finns utanpå kroppen och har i uppgift att skydda könsorganen och ge sexuell njutning. Det här området kallas vulvan och inkluderar inre och yttre blygdläpparna, klitoris, urinrörsmynningen och slidöppningen. Ibland kallas vulvan felaktigt för slida eller vagina, men utvändigt syns egentligen enbart slidöppningen. Snippa används ibland för vulva och ibland mer allmänt för könsorganen.

Klitoris uppgift är att ge sexuell njutning. Den finns ovanför urinrörsmynningen och skyddas mot yttre retningar av klitorishuvan. Klitoris är ett mycket känsligt område. Själva klitoris är ett väldigt stort organ, och merparten av dess svällkropp finns inne i kroppen.

Urinröret är ett några centimeter långt rör som leder ut urinen ur kroppen. Urinrörsmynningen sitter under klitoris.

De yttre blygdläpparna sitter längst ut på vulvan och skyddar slidan mot yttre retningar, såsom smuts och bakterier. Blygdläpparnas färg och storlek varierar och de kan också ha sinsemellan olika storlek och färg. Även former varierar – de kan vara rynkiga eller släta, stora eller små. De individuella skillnaderna kan vara stora och det finns inget som är onormalt.

De inre blygdläpparna är tunna slemhinneveck mellan de yttre blygdläpparna. De inre blygdläpparna har till skillnad från de yttre ingen behåring. Liksom de yttre skyddar även de inre blygdläpparna slidan och urinrörsmynningen från bakterier. Dessutom förebygger de att slemhinnorna torkar ut, och bidrar till sexuell njutning.

Slidöppningen är den enda delen av slidan som syns utanpå. Den finns i nedre delen av vulvan.

Mellangården sitter under slidöppningen och ovanför anus, och är mycket känslig för beröring.

Inre anatomi

De kvinnliga inre könsorganen finns inuti kroppen och syns inte utanpå. Deras uppgift är att producera äggceller och att ge skydd och näring åt eventuell avkomma fram till födseln. Dessutom har de hormonella uppgifter som kan påverka livet och vardagen genomgripande. De inre könsorganen är slidan, livmodermunnen, livmodern, äggstockarna och äggledarna.

Äggledarna sitter på vardera sidan om livmodern. Äggcellerna vandrar längs äggledarna till livmodern och befruktas på vägen. Om ingen befruktning inträffar, stöts äggcellen bort med mensblödningen genom slidan.

Äggstockarna är små organ med form och storlek av mandlar, vilka har i uppgift att producera och förvara äggceller. Dessutom producerar de kvinnliga könshormon.

Livmodern är päronformad och rymmer fostret under en graviditet. Under hormonell inverkan blir livmoderslemhinnan tjockare i början av menscykeln och förbereder sig på att ta emot en befruktad äggcell. Om ingen befruktning sker, stöts livmoderslemhinnan ut som mensblod via slidan.

Slidan, eller vaginan, förbinder genom livmodermunnen de yttre könsorganen med livmodern. Slidan är ett cirka 10 centimeter långt organ. Det är rörformat och kan töjas anmärkningsvärt vid samlag och förlossning. De mjuka, något veckade slidväggarna håller slidan fuktig. Den är ett självrengörande organ som utsöndrar flytning för att hållas ren. Flytningar börjar uppträda omkring ett år innan mensdebuten. Mängden flytningar och deras konsistens varierar efter menscykeln. Mest flytningar utsöndras i den fertila fasen av menscykeln, det vill säga cirka två veckor innan mensen. Det känsligaste stället i slidan är den yttersta delen och G-punkten nära slidans framvägg. Övriga inre delar av slidan är relativt okänsliga.

Slidkransen eller hymen, som tidigare kallades mödomshinnan, sitter i slidöppningen och kan delvis täcka för öppningen. Slidkransen består av tunn vävnad. Att slidkransen inte täcker slidöppningen är alltså inte ett tecken på att man blivit av med oskulden, eftersom slemhinnevecken i kransen kan tänjas ut eller brista innan det första samlaget, eller kransen från början kan vara nästan osynlig.