Endometrios sätter inte stopp utan lägger bara ut hinder
“ Jag fick mens första gången när jag var 14 år. Innan det undrade jag varför jag inte fick mens när alla mina kompisar redan fått. Såhär i efterhand är jag tacksam att jag inte fick mens redan som 11-åring – redan efter det första halvåret hade jag upplevt”
”Tillsammans med min mamma beslutade jag att skaffa p-piller för att lindra symtomen. När jag uppsökte läkare var det ingen som sa att värken skulle ha varit onormal, så jag trodde att jag bara haft en jädra otur när jag fick mens med sån fruktansvärd värk.”
Jag fick mens första gången när jag var 14 år. Innan det undrade jag varför jag inte fick mens när alla mina kompisar redan fått. Såhär i efterhand är jag tacksam att jag inte fick mens redan som 11-åring – redan efter det första halvåret hade jag upplevt mensens tråkigaste och mest smärtsamma sida. Under mensen hade jag en olidligt brännande smärta i nedre delen av buken och ryggen, och ibland fick jag också kramper mellan cyklerna. Ibland var det omöjligt att gå till skolan. Mensen var ofta riklig och cykeln kort, så jag ville slippa den. Tillsammans med min mamma beslutade jag att skaffa p-piller för att lindra symtomen. När jag uppsökte läkare var det ingen som sa att värken skulle ha varit onormal, så jag trodde att jag bara haft en jädra otur när jag fick mens med sån fruktansvärd värk.
Sommaren 2013 blev en hobby lidande av mensen och jag grät bittert över smärtan. Jutta från Korento ry deltog i samma aktivitet och lade märke till mina symtom. Hon var den första som gav min sjukdom ett namn – endometrios. Jutta gav mig en symtomdagbok och med den marscherade jag till en läkare för att berätta att jag misstänkte endometrios. Nu förstår jag vad mitt mående, svullnaden, samlagssmärtorna och smärtorna efter sex beror på; varför jag har tarmproblem och det gör ont att kissa. Numera kan jag lätt tolka mig själv och vara förstående eftersom jag vet att det handlar om en sjukdom.
Jag har haft otrolig tur som fick en diagnos så ung och genast började ta p-piller. Pillren bromsar sjukdomen och gör livet lättare. Jag har bara mens 6 gånger om året. Min största rädsla är ändå att jag inte ska få barn på grund av endometriosen. Som tur är finns det nuförtiden fantastiska behandlingsformer och olika sätt att få barn.
En positiv attityd kan påverka hur man klarar av att hantera sjukdomen. Också att prata om det lättar. Särskilt de negativa aspekterna av sjukdomen vill jag ibland berätta om för någon. Jag pratar faktiskt rätt direkt och lätt om min sjukdom och skäms inte alls. Det hjälper också mitt parförhållande betydligt att min partner känner till och förstår sjukdomen.
Jag skulle önska att andra skulle ha samma tur som jag själv haft och få hjälp så tidigt som möjligt – just därför är det viktigt att prata om endometrios! Ingen ska ensam behöva utstå smärtorna och alla andra symtom. Det skulle vara viktigt att kvinnor redan som unga skulle få veta att intensiv mensvärk inte är normalt. Och hej sjukdomen sätter inte stopp utan lägger bara ut hinder!
‹ Tillbaka till berättelserna